Kategori: Musik

Publicerad den av — 1 kommentar

Favoritkedjan

Satt på bussen hem igår från att ha fikat med Brunchgirl och började fila lite på en favoritkedja. Jag har nämligen insett att många av mina favoritartister är på ett eller annat sätt ihoplänkade med varandra.

Vi börjar med:

1. Neil Gaiman.
En av mina största favoritförfattare som i dagarna nylanserar sin site www.neilgaiman.com/. Fick under universitetstiden upp ögonen för hans Sandman-serier och hittade senare hans fantastiska böcker. Fånade mig lite när han var på Sverigebesök och besökte både Kulturhuset och SFbokhanden för att lyssna på honom + att få en bok signerad
neilgaiman0_t-5850571

2. Tori Amos.
Som är god vän med Neil och dessutom den artist jag beundrar mest (samt har flest låtar av i min ipod…). Båda refererar ofta till varandra i sina verk.
”If you need me, me and neil’ll be hangin’ out with the dream king”
Såg hennes konsert i Paris i juni. Henne har jag lyssnat på sedan jag gick på högstadiet och köpte ”Crucify”-singeln, men det är de senaste 4 åren som hon på riktigt har hamnat i mitt hjärta.

3. Nine Inch Nails
Tori är även vän med Trent Reznor och han backupade henne på ”Past the Misson” från ”Under the Pink”-skivan. NIN har jag lyssnat på sedan gymnasietiden och mina två favoritalbum är ”The Downward Spiral” och ”With Teeth”, den senare anser jag vara förra årets allra bästa skiva.

4. Johnny Cash
Johnny Cash har varit gigantisk sedan 50-talet men vår generation återupptäckte honom till stor del tack vare hans cover på NIN’s Hurt från ”The Downward Spiral”.Tråkigt nog så avled Cash i september 2003 men han är aktuell nu igen med filmen ”Walk the Line” som handlar om honom och hans livs kärlek June Carter. Filmen har premiär den 3:e februari. Gå och se den!

5. Nick Cave
Gjorde en duett med Johnny Cash : ”I’m So Lonesome I Could Cry” Nick såg jag senast på Roskilde 2001 men även han har varit en stor favorit sedan gymnasietiden.

6. PJ Harvey
PJ och Nick Cave var ett passionerat par ett tag och gjorde bl.a. duetten ”Henry Lee” på skivan ”Murder Ballads”. PJ såg jag första gången på Roskilde 1995 och blev helt frälst. Min bästa ”jag mötte Lassie”-story är även när jag råkade stå efter henne i kassakön på en matvaruaffär i Arvika då hon köpte groddar och yogurt…

Så, låt mig nu ser era favoritkedjor!

Publicerad den av — 1 kommentar

Musiklista

Via Britta

Öppna itunes eller liknande program. Gå till låtbiblioteket och svara, hur pinsamt det än må vara.

Hur många låtar?:
2253 st.

Sortera låt efter titel:
Första låten: ’97 bonnie & clyde, Tori Amos
Sista låten: Ögat sover nu, Fläskkvartetten

Sortera efter tid:
Kortaste låt: Stop Records Advert, Chicks on Speed 0:30
Längsta låten: Autobahn, Kraftwerk 22.43

Sortera efter album:
Första låten: Antistar, Massive Attack, 100th Window
Sista låten: Naked, Assemblage 23, Zilloscope 04-2001

Sortera efter artist:
Första låten: No Limit, 2 Unlimited Hehe, första som känns lite skämmig 🙂
Sista låten: L’enfance, Zbigniew Preisneri

De fem mest spelade låtarna:
Eftersom jag nyss omorganiserat hela min mp3-samling och nollställt itunes har jag ingen rättvisande statistik. Men alla kom från Depeche Modes nya Playing the Angel

Första låten som kommer upp på Shuffle:
Out of Space, Prodigy

Sök …
”sex”, hur många låtar kom upp? 5
”love”, hur många låtar kom upp? 87
”death”, hur många låtar kom upp? 5
”you”, hur många låtar kom upp? 189
”chewbacca”, hur många låtar kom upp? ingen 🙂

Publicerad den av — 2 kommentarer

Playing the Angel

Med den nya skivan ger Depeche Mode oss gamla fans en skiva som jag tror de flesta är nöjda med om än inte överentusiastiska eftersom den är lite ojämn.
Den har iallafall många bra låtar vilket jag inte tyckte att varken Exciter eller Ultra hade. Och för första gången har Dave Gahan fått med några låtar (3 stycken) och de är av de absolut starkaste på skivan.

1. A Pain That I’m Used To
Lite trist entonig melodi och ingen större skillnad på vers och refräng. Rätt schysst mörk text.
2. John the Revalator
Catchy, inte så mycket mer.
3. Suffer Well
Dave Gahan. Några riktigt härligt tidiga-Depeche-blippbloppljud blandat med nutida noice.
4. The Sinner in Me
En av mina favoriter på den här skivan. Ingen klassiker dock.
5. Precious
Första singeln, absolut den starkaste låten på skivan.
6. Macro
Inte superförtjust i den här.
7. I Want It All
Dave Gahan. En singelkandidat och en riktigt bra låt om att aldrig bli riktigt nöjd. ”I see a river – It’s oceans that I want”
8. Nothing’s Impossible
Återigen en Dave-låt. Ger den där riktigt härligt bitterljuva Depeche-känslan som hela Violatorskivan bestod av. Ännu en singelkandidat.
9. Introspective
Instrumental låt som jag först inte uppfattade som en egen låt.
10. Damaged People
Intetsägande.
11. Lilian
Extremt catchy melodi. Enda låten jag kommit på mig själv med att gå att nynna på.
12. The Darkest Star
Känns som en klassisk DM-låt. Helt ok.

Publicerad den av — 3 kommentarer

Nostalgitripp

Bloggprat om ”Love don’t live here anymore” fick mig att sätta på Madonnas ”Like a Virgin”-skiva. Åh, vad bra den är! Även om jag numera inte riktigt gillar vad Madonna står för numera(Kabbalah-tjafs, barnböcker och ånger över vad hon gjort tidigare) så har hennes musik ändå betytt enormt mycket för mig. Ska bli lite kul ändå att höra hur hennes nya skiva ”Confessions On a Dance Floor” låter när den släpps den 15:e november 🙂