Med den nya skivan ger Depeche Mode oss gamla fans en skiva som jag tror de flesta är nöjda med om än inte överentusiastiska eftersom den är lite ojämn.
Den har iallafall många bra låtar vilket jag inte tyckte att varken Exciter eller Ultra hade. Och för första gången har Dave Gahan fått med några låtar (3 stycken) och de är av de absolut starkaste på skivan.
1. A Pain That I’m Used To
Lite trist entonig melodi och ingen större skillnad på vers och refräng. Rätt schysst mörk text.
2. John the Revalator
Catchy, inte så mycket mer.
3. Suffer Well
Dave Gahan. Några riktigt härligt tidiga-Depeche-blippbloppljud blandat med nutida noice.
4. The Sinner in Me
En av mina favoriter på den här skivan. Ingen klassiker dock.
5. Precious
Första singeln, absolut den starkaste låten på skivan.
6. Macro
Inte superförtjust i den här.
7. I Want It All
Dave Gahan. En singelkandidat och en riktigt bra låt om att aldrig bli riktigt nöjd. ”I see a river – It’s oceans that I want”
8. Nothing’s Impossible
Återigen en Dave-låt. Ger den där riktigt härligt bitterljuva Depeche-känslan som hela Violatorskivan bestod av. Ännu en singelkandidat.
9. Introspective
Instrumental låt som jag först inte uppfattade som en egen låt.
10. Damaged People
Intetsägande.
11. Lilian
Extremt catchy melodi. Enda låten jag kommit på mig själv med att gå att nynna på.
12. The Darkest Star
Känns som en klassisk DM-låt. Helt ok.
